Sara som fotomodell i Danmark

En lördag i början av juni infinner jag mig på Nordisk Kollegium i Köpenhamn för att ta bilder och samla material till en artikel om när BIANCO FOOTWEAR fotograferar transvestiter för sin höstkampanj 2002. När jag kliver in i det vackra funkishuset föresvävar det mig inte för ett ögonblick att jag själv ska komma att delta i deras kampanj.

Jag hittar fotogänget i en korridor på bottenvåningen. Henriette Sørensen, ordförande i TID, väntar på att bli fotograferad. Hon berättar att hon fick en förfrågan för ganska länge sedan, från Bianco Footwear om hon kunde samla ihop ett antal transvestiter, med max 41 i skor till företagets höstkampanj. När hon försäkrat sig om att det var en seriös satsning gick hon ut med ett brev till medlemmarna och förutom henne själv anmälde sig Susanne Thomsen, Jackie Madsen, Charlotte Lyngquist och Rebecca Holm.

Medan vi pratar har fotografen, Casper Sejersen, fått fram både ett sceneri och belysning han är nöjd med. Stylisten Jenny "Jet" rättar till Henriettes kläder Makeupartisten Dennis Knudsen kollar sminkningen en sista gång och Henriette tar plats framför kameran.

Flotta herrskor

Helle Vangsgaard, marknadschef på Bianco Footwear, berättar att företaget funnits sedan 1987 och är ett franchiseföretag med ett 100-tal butiker i Danmark, Sverige, Norge, Finland, Island och Polen. Man gör två kampanjer varje år och bilderna ska användas till almanackor, affischer och vykort i affärerna samt i tidningsannonser. Bianco är ett relativt litet företag och har ingen möjlighet gör inga stora vräkiga annonskampanjer. I stället siktar man på att bilderna ska berätta någonting och få kunderna att reagera. Våren 2002 visade man till exempel människor som stod extremt bredbent för att inte spilla på sina fina skor. En annan kampanj handlade om "Ugly feet need beautiful shoes".
Hösten 2002 ska transvestiter visa deras skor och meningen är att transorna ska se ut precis som de brukar se ut när de ger sig ut på stan - fast med Biancos skor. Därför har företagets stylist varit hemma hos "modellerna" för att se vilka skor som kan passa till vars och ens personliga stil och klädval.

Men varför transvestiter i stället för dragqueens eller skådespelare, och vilken reaktion förväntar man sig från kunderna? Helle förklarar att Biancos damskor säljer mycket bra, och nu vill man att kunderna ska upptäcka att Bianco även säljer herrskor. Kampanjen går under namnet "He didn't know about our mens collection", och därför vill man använda transvestiter. Helle är övertygad att kampanjen kommer att uppskattas i både Danmark och Norge, men är lite osäker på Sverige. Några av de tidigare kampanjerna har inte mottagits lika positivt av kunderna där.

Overkligt

Plötsligt frågar Helle om inte jag också kan tänka mig att vara modell.
Oops! Det var jag inte beredd på! Men … det är väl klart att jag vill … tror jag?
Det är ju bara min fru och några till som vet att jag är transvestit. Tänk om någon känner igen mig?

- Jag går ju aldrig ut i min hemstad … och jag har ju bara sommarkläder på mig … och det är ju en höstkampanj och...
- De duger godt, avbryter Jenny övertygande, och letar fram ett par skor som kan passa min klädsel.
Jag förklarar att detta är ett beslut som även berör min fru, så jag accepterar under förutsättning att bilden blir godkänd av henne.
Situationen känns väldigt overklig. För knappt fyra år sedan trodde jag att det var nästintill dödsstraff på min läggning. Nu är jag ombedd att visa fram ett respekterat modeföretags produkter över hela Skandinavien. Är det ödet som leker med mig?

Jenny hittar ett par läckra stövletter i ormskinnsimitation. Storlek 41 med hög, alldeles rak trådsmal klack.

- Men hur ska jag få dom på mig? Mina fötter är ju storlek 43!
- Äsch, säger Jenny. Går det inte, så klipper vi upp dom.

Jag får i högerfoten, men blixtlåset i sidan går inte att få igen. Och vänsterskon passar inte alls.

- Upp och stå, kommenderar Dennis och tårna kasar några millimeter längre ner i skorna.

Vi drar och sliter, bockar och tänjer. Vi lyckas bryta en borste och göra slut på en hel burk Chanel puder under våra uppfinningsrika försök att få på skorna på fötterna. Vi pausar, och försöker igen. Vi formar Biancos nästa kampanj medan vi håller på: "One size fits all!"

Island Brygge

Rebeccas och min bild ska tas utomhus. Vi ska ner till Islands Brygge på Amager.
Dennis är nöjd med min frisyr, men bättrar på min makeup, med framför allt mera svart på ögonen och en något större mun än jag är van vid.

Det börjar bli sent. Solen skiner fortfarande, men det blåser när vi kommer fram till den nya fotoplatsen, ett gammalt parkeringshus. Casper vet vad han söker och tar ett par provbilder. Hans assistenter trollar fram en stor vit nylonduk som de brer ut för att få ett jämnare ljus.
Dennis och jag kämpar med att få på mig skorna. Det ska gå!

Rebecca kommer till vår räddning och med gemensamma krafter lyckas vi få på den högra skon och dra igen blixtlåset.

Vi får även på den vänstra skon, men det är helt omöjligt att få upp blixtlåset.
- Det spelar ingen roll, säger Dennis blixtlåset på vänster fot kommer ändå inte att synas.
Men hur står man med trådsmala klackar på ett grovt galvaniserat stålgaller? Och hur ska jag stå?

Bitch

Casper instruerar och plåtar.

- Gå lite högre upp ... vrid kroppen lite till … bra! Flytta höger hand närmare dig …ännu mer … perfekt ... titta in i kameran ... se mer bitchig ut.

Hur ser man ut när man är "bitchig"? Ska "bitchigheten" rikta sig mot en kille eller en tjej?
Jag blir jättenervös och tror att jag ser enbart löjlig ut. Om jag bara haft en spegel!

- Javisst, precis så, säger Casper uppmuntrande. Håll kvar blicken … bra, bra … ny film! För fram högerfoten lite till … vrid huvudet en aning åt vänster … bra ... titta rakt ut till höger...

Jag börjar få ont i vänster ben och försöker avlasta tyngden mot räcket genom att luta mig bakåt.

- Super, hör jag från Casper som ber om film för tionde gången.

Jag sätter upp handen mot kinden.

- Flott, utropar Casper och flyttar närmare.

Nu är han riktigt nära. Jag trodde han skulle fotografera skorna ..!
Efter att ha sagt "bara en bild till" för tjugonde gången, är han plötsligt klar.

Vi har hållit på i 45 minuter och jag är öm i båda benen.
Jag känner mig alldeles tom efter fotograferingen.
Jag får av mig skorna.
Jag har skavsår på tre tår.
Jag skulle ju bara skriva en artikel och ta några bilder…