Av Kristina Nordqvist, mailadress: antigone@swipnet.se
4 Analys
Vi kan konstatera att det hos människor existerar ett tydligt system av uppfattningar, medvetna och omedvetna, om vad som "är" manligt i respektive "kvinnligt". I det kabyliska samhället t ex är könsrollerna väl definierade och avgränsade. Kvinnan är ett symboliskt kapital för mannen, en vara. Mannen skall vara viril i motsats till kvinnan. Virilitet ger reproduktion av arvingar som kan föra symboliskt och ekonomiskt kapital vidare. Den naturaliserade uppfattningen om det relationella förhållandet mellan två genom utseendet avgränsade kön och tanken att motsatserna attraherar varandra legitimerar myten att en feminin man måste vara bög. Kvinnan ges som ett symboliskt kapital bort till mannen hos kabylerna. När mannen ges till kvinnan blir riten en omvänd rit och mannen "spelar brud". Genom den omvända riten framstår det mytologiska tankemönstret om motsatta kön genom ett slags ironi - mannen spelar sin motsats. Det mytologiska tankesystemet framkommer tydligt också i artikeln "Sminka dig karl!". En man som sminkar sig, dvs som använder feminina attribut (till för att attrahera män), måste vara bög. Genom att tala i sexistiska termer och i sporttermer - sporten är, vilket Bourdieu påpekar, är en av de starkaste manlighetsbekräftande riterna - hoppas skribenten radera ut alla tvivel om att män inte är "riktiga" om de använder smink. Principen om maskulinitet som desinficerad från femininitet och antagandet om motsatsernas attraktion till varandra ligger till grund för människor sexistiska tänkande även när mäns sexualitet ifrågasätts då de arbetar inom traditionella kvinnoyrken.
Genom forskningen om transvestism och spridandet av forskningen får transvestiter veta att det är något fel på dem. De måste ha ett kluvet jag, sexuella avvikelser eller andra "störningar". Det är många vetenskapare som beskrivit det kluvna jaget, säger forskarna. Sam Larsson styr skickligt diskussionen genom att ställa ledande frågor till transvestitfruarna för att få stöd hos dem för delpersonlighetsteorin. Antropologerna vill lösa problemet med att uppfinna ett tredje kön. SaraClaes ser också denna möjlighet. Denna typ av diskurs skapar ett särskilt förringande, skambeläggande språk kring transvestism som gruppen själv sedan använder i kongruens med de dominerandes åsikter. Samtidigt producerar det en "vetenskapligt" baserad mytologi kring transvestiter som kan passera som naturliga fakta.
På arbetsplatser, allmän plats och inom familjen grundas våldet på kunskapen om transvestism, vilket snarast utgörs av en tro, att transvestiter är bögar. Frågan dyker också upp i FPE-S broschyr som en av de vanligaste. Tanken är också förankrad hos individerna själva; transvestiten Eva säger att han själv trodde han var homosexuell. Tanken grundar sig i den heterosexuella tolkningsmatrisen som hävdar könens attraktion och motsats.
I vetenskaplig diskurs avskiljs transvestiten från det normala genom att det talas om honom som avvikande. Vidare avskiljs han från sin maskulinitet genom att man postulerar ett feminint jag. I film visas hur feminina pojkar avstängs från skolan och måste flytta. Hustrur till transvestiter vill dölja transvestismen för omvärlden. En företagare talar om att byta bostadsort. Avskiljandet kan också yttra sig genom att ingen i familjen får ta del av transvestismen. Sparken från jobbet är ett annat avskiljande som en informant tror sig kunna drabbas av. Informanterna stannar också inomhus då de är omklädda, en symbolisk inlåsning. Av rädsla för dagsljuset kan man sitta instängd i hemmet under dagtid. Osynliggörandet av transvestiter verkar genom skam och grundas på mäns rädsla för förlust av makt genom synliggörandet av ett alternativ som ifrågasätter den "naturliga och självklara" maskuliniteten.
Detta fenomen tycks ofta vara orsaken till att transvestiten avskiljs eller "låses in". Här är det ett aktivt beteende från omgivningen - där allmänheten utgör ett slags polis - som utövar symboliskt våld. Som samhällets poliser uppträder tuffa killar, skinnskallar, kypare på restauranger, fnissande ungdomar, Systembolagets personal, vakter på offentliga nöjesinrättningar, hustrur, grannar, rektorer, arbetsgivare och välmenande tjejkompisar som varnar transvestiten från att gå ut. I artikeln "Sminka dig, karl" har journalisten åtagit sig att övervaka artikelns innehåll för att utesluta möjligheten att maskuliniteten skulle riskera att befläckas av fjollighet. Övervakningen aktiveras genom människors habitus när före-ställningar och "sanningar" om transvestiter omsätts i praxis genom symboliskt våld.
Att ständigt ha i sitt huvud att man måste ljuga är det för omgivningen mest osynliga symboliska våldet. Ingen får veta. Hustrun får inte veta och inte arbetskamraterna. Omgivningen ovetandes kontrollerar man sig själv, man är sin egen hemliga polis och fångvaktare. Man undgår fysiskt våld men lever under ständigt symboliskt våld i vetskap om att man tvingas undanhålla vad andra inte vet. Man hyr en lokal och undanhåller dess existens för hustrun. Man lever i två olika världar varav den ena är synlig endast för en själv och tvingas att vara en ständig lögnare. Detta symboliska våld drabbar också anhöriga till transvestiter när även de tvingas till självkontroll och lögn. Grunden till kontrollen är skam och skuld, införlivat i habitus genom de dominerades förtryck men även rädsla för våld. Informationskontrollen yttrar sig ofta genom att man inte går ut i feminina kläder om man inte kan passera som kvinna. Det betyder paradoxalt nog att man genom att klä om döljer sitt stigma genom ett slags omvänd informationskontroll med passering som syfte. Det hela innebär också ett frivilligt eller ofrivilligt namnbyte (och bröstproteser m fl "hjälpmedel").
En av mina informanter tycker inte att nedsättande kommentarer är våld. En annan anser inte att glåpord är något stort problem. Att få något erkännande från omgivningen är också svårt. Vissa forskare menar att transvestism är bara ett spel - ett rollspel. Små pojkar som klär sig i flickkläder spökar ut sig och det är ju normalt. Det är alltså ett slags teater, det är inte det "riktiga" livet. Transvestiten erkänns inte som en autentisk människa, varken en riktig man eller en riktig kvinna, och kan inte räkna med uppskattande kommentarer för sitt utseende. Transvestiten lever i den onda tron att transvestismen är en negativ sak som måste förbli.
Fyll i namn, e-post samt ditt meddelande och skicka sedan formuläret så kontaktar vi dig inom kort.