Artikeln först publicerad i Attitude nummer 3, april 2003. Text: Lena Edenbrink
- Jag vill ha fler kön, utropar SaraClaes i en intervju i dagstidningen Svenska Dagbladet den 20 februari 2003.
Intervjun är ett av resultaten av tidningens artikelserie om den så kallade heteronormativiteten, som föranledde SaraClaes att kontakta tidningen eftersom hon ansåg att man glömde bort två viktiga perspektiv - transvestitens och hans/hennes partners.
Heteronormen, den som slår fast att en kvinna är en kvinna, en man en man och att det "normala" är att en man och en kvinna fattar tycke för varandra, skaffar barn och lever tillsammans, den normen ifrågasätts allt oftare och allt kraftigare.
Inte enbart på grund av att normen i sig är starkt begränsande utan också för att den är ett av uttrycken för den struktur som styr hela den västerländska världen.
Alla har säkert någon gång hört uttrycket "vit, medelålders, heterosexuell man" - själva sinnebilden för det "normala", det nav kring vilket allt annat snurrar.
Intervjun med SaraClaes i Svenska Dagbladet ställer mycket av detta på ända, vilket bland annat framgår av journalistens egna funderingar. Det faktum att Sara har "kroppsnära tröja som framhäver (lös)brösten, högklackade stövlar och blond peruk" sticker uppenbarligen den kvinnliga journalisten i ögonen i så hög utsträckning att dessa fakta måste nämnas redan i ingressen. Som kvinnlig läsare undrar jag givetvis varför detta betraktas som så uppseendeväckande - hur skulle annars en manlig transvestit manifestera att han är just transvestit?
- Vi transvestiter har ju alltid betraktats som tredje klassens medborgare, men jag ser oss som revolutionärer som kan påverka samhället i en positiv riktning genom att luckra upp könsrollerna, säger SaraClaes i intervjun.
- Vore det inte fantastiskt om alla människor fick vara precis som de själva ville, utan att man behöver anpassa sig till samhällets snäva föreställningar om manligt och kvinnligt beteende?
Att allt könsöverskridande har en politisk dimension och att transvestism kan ses som en protest mot de fyrkantiga könsrollerna i vårt samhälle är en sanning som vinner allt mer terräng. Samtidigt vet vi att de flesta manliga transvestiter upplever sig ha en stark kvinnlig sida som de har behov att släppa fram. Genom att klä sig i kvinnokläder markerar bland annat Sara ett avstånd till den traditionella mansrollen, hon ger uttryck för det som med andra ord kan kallas för manlig feminitet.
- När jag klär om till Sara får jag en vilopaus från den begränsande mansroll jag pådyvlats sedan barnsben, säger SaraClaes.
- Att det verkar finnas fler manliga än kvinnliga transvestiter tror jag beror just på att vi sitter hårdare fast i vår könsroll. Som kvinna är det ju okej att vara lite tuff och självständig, men en man som bejakar för mycket av sina kvinnliga sidor riskerar genast att bli stämplad som fjollig.
Intervjuaren väljer sedan ett annat spår, och landar i frågan om varför så många manliga transvestiter anammar en så stereotyp kvinnlighet - en fråga som i sig också den utgår från att det finns normer för vad som ska betraktas som kvinnligt respektive manligt.
- Eftersom normerna för hur en man ska vara är starka, behöver nog många manliga transvestiter överdriva de kvinnliga attributen för att komma i kontakt med den feminina sidan av sitt jag, svarar SaraClaes och berättar för journalisten att hon genom att fem, sex dagar i månaden klä sig i kvinnokläder anser sig ha blivit en bättre man.
- Som chef bad jag förr ofta tjejerna fixa kaffe medan jag och kunderna pratade om "viktiga" saker. Det skedde automatiskt och var inget jag tänkte på. Numera lägger också jag märke till hur nedvärderande många män talar om sina kvinnor, utan att reflektera kallar de dem för kärringar. Först när jag frågar varför de gift sig med kärringar backar de.
Samtidigt som Sara anser sig ha fått upp ögonen för det som brukar kallas det strukturella kvinnoförtrycket betonar hon att hon inte är kvinna på riktigt. Att bryta mot den rådande mansnormen och klä sig i kvinnokläder innebär en stor social risk.
Och det är förmodligen därför så många manliga transvestiter lägger ner så mycket kraft och energi på att se så kvinnliga ut att de kan gå och handla smör på Konsum utan att någon upptäcker att de är transvestiter.
Att "passera" har blivit ett honnörsord och det mest förfärliga man kan råka ut för är att andra upptäcker vem man egentligen är - en man som av någon anledning väljer att bejaka sina kvinnliga sidor genom att klä sig i kvinnokläder.
- Själv har jag som tur är kommit över det där, säger SaraClaes.
- Jag är ju en storvuxen man och som Sara väcker jag uppmärksamhet vart jag än kommer. Men det gör inget. Låt dem stirra! Jag döljer inte att jag är transvestit. Min peruk, mina lösbröst och mitt smink är ett uttryck för en maskulin feminitet, men jag försöker inte inbilla någon att jag är kvinna.
Fyll i namn, e-post samt ditt meddelande och skicka sedan formuläret så kontaktar vi dig inom kort.