John Lind – Sveriges första dragqueen

John Lindströms, svensk damimitatör i världsklass.

"Att bli en vacker kvinna - kan också en man lära sig"

Orden är John Lindströms, 1877 - 1940, svensk damimitatör i världsklass som turnerade runt hela jorden för nästan 100 år sedan. Han var förmodligen den svenska artist före första världskriget som efter Christina Nilsson och Jenny Lind nådde störst världsberömmelse.

Han förekommer ofta i den amerikanska och engelska nöjeshistorien och den engelske "damimitatören" Danny La Rue betraktar honom som en föregångare.

Han föddes i Vissefjärda men växte upp i Karlskrona. Teaterdirektrisen Hildur Carlsbergs såg till att han som vacker yngling kom till Alhambravaritén i Stockholm. Där dansade han som flicka i baletten för tre kronor kvällen och 1895 hoppade han som 18-åring in som balettflicka på kristallsalongen. Det var ett bland annat tillhåll för flottister från Skeppsholmen och han blev livligt uppvaktad efter föreställningarna med blommor och presenter.

 Efter en tid bytte han namn till John Lind, lärde sig tåspetsdans och övade in en akt tillsammans med en kvinnlig partner. Dom kallade sig Fanny och John Lind. Så småningom började han turnera i Finland och Ryssland som dansös och sångerska. Han kom till Hamburg och slog sig ihop med en ung tysk, Paul Schneider-Duncker, senare välkänd teaterdirektör i Berlin, och tillsammans bildade de gruppen Les Petits Filous som dansande och sjöng - John Lind hade nu lärt sig sjunga hög sopran.
 
En engelsk impressario upptäckte John Lind i Paris 1902 och bokade in honom i damimitationens hemland och 1904 blev han under artistnamnet ?Lind? publikmagnet och samtalsämnet för dagen på London Pavilion. Namnet var troligen ämnat föra tankarna till Jenny Lind medan frågetecknen skulle ifrågasätta om han var man eller kvinna.

Amerikanerna visade sig intresserade och 1905 engagerades han till Chicago. I USA träffade han sin 1907 sin blivande hustru, ryskan Stepha Klein (1882 - 1973) som senare blev hans impressario och påklädare.

?Lind? turnerade runt hela världen i över 20 år och framträdde under succéartade former på de största varitéscenerna iEuropa, Afrika, USA och Sydamerika. Överallt... utom i Sverige!

Sverige var ännu inte moget för den typen av underhållning och han betraktades med skepsis och misstänksamhet. Han förhandlade med Ernst Rolf inför en revy 1920, men det skrevs aldrig något kontrakt. ?Lind? påstod att det var för dåligt betalt, men rykten gör gällande att Rolf hade svårt för damimitationskonsten.

Föreställningen vid den tiden byggde på historiska kvinnor och sagofigurer. Han dansade "De fem sinnena", gjorde pastischer på dåtidens mest kända dansöser Pavlova, Cléo de Mérode, La Belle Otero, Louie Fuller, Isadora Duncan, som han träffat under sina turneer. Det var stora påkostade show nummer. Han måttbeställde sina eleganta kreationer hos världens bästa skräddare och han hade med sig egen dekor och eget scenljus.

?Lind? var 1,67 meter lång. Det tog hans hustru Stepha tolv minuter att snöra honom så att midjemåttet minskade från 95 centimeter till 55. ?Lind? rakade sig två gånger dagligen och håret på armar, ben och bröst tog han bort med kemikalier. Barmen var uppstoppad och åratal av korsettsnörningar hade gjort att bröstkorgen sköts upp fram.

Lind sade en gång: ”Att sätta på en korsett är en konst: den måste dras åt uppifrån och sedan nedifrån så att den slutliga knuten hamnar i midjan.”
 
1919 uppträdde ?Lind? inför en tämligen kallsinnig publik i Karlskrona och fyra år senare bosatte han sig där för gott. Turnerandet hade gjort honom trött och sjuk, han led bland annat av diabetes. Han förlorade som många andra en del pengar i Kreugerkraschen och han oroade sig mycket för framtiden. Hans diabetes blev allt värre. Han höll kontakt medartistvärlden genom att prenumerera på Variety och han var med i ett antal artistloger - inklusive den finaste av dom alla. Den amerikanska White Rats där han förmodligen den ende svenske medlemmen någonsin.
 
Efter John Linds 1940 död stannade hustrun Stepha Lind kvar i Karlskrona där hon avled 1973. Samma år ordnade Blekinge Läns Museum en utställning kring ?Lind? - Karlskronas egen världsartist. Allt som Lind efterlämnade i form av affischer, bilder, kläder och klipp donerades till museet. Damimitationsforskaren Roger Baker har i en bok 1968 beskrivit ?Lind? så här:

- Han hade den i tiden moderna timglasfiguren, en elegant kvinnas duvliknande byst och framtoningen i dess helhet med en aning fladdrande stass var förvisso glamourös och vacker. Han utgjorde en kurvig kontrast till de fyrkantiga "damer" som annars fanns på Londonscenerna.