Sara / Claes i KvällsPosten onsdag 13 augusti -03

"I kvinnokläder mår jag bäst"
Nöjeskungens dubbelliv - "ett helvete i 40 år"

Artikeln först publicerad i Kvällsposten, onsdag 13 augusti 2003. Text: Tony Kaplan

Malmös nöjeskung - 53-årige Claes Schmidt på Slagthuset i Malmö - har i flera decennier tvingats leva ett dubbelliv.
- Jag har haft ett helvete i 40 år, säger han till Kvälls-posten. Jag är transvestit.

Claes Schmidt har tvingats resa till Köpenhamn, Oslo, Göteborg och Stockholm för att må bra.
- Ja, säger han. Det är nämligen i kvinnokläder jag mår bäst. Utanför Skåne har ingen känt igen mig och jag har ogenerat kunna visa min kvinnliga sida som SaraClaes, som jag kallat mig då. Men det är inte helt okomplicerat, det här. Det är nämligen ovanligt för en man att vara kvinnlig.

Sen förskoleåldern

Claes Schmidt berättar att han varit transvestit sedan fem-sexårsåldern.

- Många människor undertrycker de här känslorna och mår väldigt dåligt, säger han. Halva jag är inte accepterad av samhället medan den andra halvan mår utmärkt. Enbart i Malmö finns påtagligt många transvestiter på högt uppsatta poster. Men de sminkar och klär sig så skickligt att omgivningen inte märker det.

Ingen enda i Claes Schmidts omgivning har heller anat något om Schmidts böjelser.

Inte ens din fru?
- Nej, men vi har varit tillsammans i 30 år, gifta i 15, och för 14 år sedan berättade jag det för henne. Jag sa rent ut som det var, att jag är transvestit.

Hans privatsak, säger frun

Anita Schmidt:
- Min första tanke var en naturlig oro för att han skulle byta kön, men mycket mer var det inte. Jag tyckte det var hans privatsak och vårt gemensamma förhållande har inte förändrats på något sätt.

Claes Schmidt:
- Som liten drömde jag om att vara tjej. De tankarna raderades dock så småningom ut. Men man är helt ensam i sin situation. Jag vågade inte ens berätta för min mamma. Men för Anita var jag tvungen, och hon sa att hon tycker om mig för den jag är. Sedan den dagen älskar jag henne om möjligt ännu mera än någonsin tidigare. Tänk att få höra av sin närmaste att man är accepterad för just den man är.

Ett beteende - inte sexuellt

Men varifrån kommer denna sexuella läggning om att vilja klä ut sig i kvinnokläder?
- För det första är det ingen sexuell läggning att vara transvestit. Det är ett könsuttryck - ett beteende. Ett sätt att må bra. Och för det andra så klär man inte ut sig. Man klär om sig.

Men varför har du smugit med det här i alla år?
- Det finns en stark norm i samhället som säger hur folk ska vara. Man accepterar inte folk som är avvikande och jag orkar helt enkelt inte förklara för var och en. Men jag vill poängtera, att jag inte byter kön när jag klär om mig i kvinnokläder och tar på mig någon av mina fem-sex peruker. Det handlar enbart om känslor. Men från och med nu är det här omgivningens och inte mitt problem.

Var kommer dessa känslor ifrån?
- Det finns inget svar på den frågan, man är född sån. Jag skulle vilja ställa en motfråga: Varför tycker du det är så konstigt att jag är transvestit?

Vill inte smyga längre

Det är väl ändå lite märkligt att en man blir kvinna utan könsbyte?
- Jag blir inte kvinna. Jag är fortfarande man, men transvestit. Och än en gång ... det finns massor av oss, och många smyger till och med inför sin fru med det.

Men trots allt är väl det här en privatsak?
- Ja, men jag vill inte smyga med det längre nu. Jag orkar inte det.
- Det känns redan som en oerhörd lättnad att få ha berättat hur det ligger till. Sedan vill jag gärna tillägga, att jag är precis samma buse eller trivselputte som jag alltid varit. Min personlighet på jobbet har inte förändrats.

Tre-fyra gånger i månaden

Inte på jobbet nä, men hemma då?
- Inte hemma heller. Där går jag fortfarande i kvinnokläder tre-fyra gånger i månaden. För mig är detta inte något konstigt.

- Men jag tror att det är en sensation för många andra. Så det blir väl en löpsedel nu, skrattar Claes Schmidt och kan återgå till sitt dubbelliv som SaraClaes utan att längre behöva smyga med det.

Tony Kaplan
tony.kaplan@kvp.se