Sara / Claes i Amelia nr 9 - MAN, 15 april 2004 – Om män för alla som är nyfikna!

CLAES BLIR KVINNA PÅ KVÄLLEN

Anita Schmidt hittade ett par strumpbyxor i soppåsen och var övertygad om att hennes man var otrogen. Istället visade det sig att han var transvestit.

På dagtid var han Claes Schmidt, marknadschef. På kvällstid - SaraClaes, outtröttlig shoppare

Text: Pernilla Fredholm
Bild: Annie Anderberg

Anita Schmidt hittade ett paket strumpbyxor i soppåsen och var övertygad om att hennes man var otrogen. Men det visade sig att Claes var transvestit.

Till vardags är Claes Schmidt marknadschef på Malmös nöjespalats Slagthuset. Men numera kan man också få se honom på stan - omklädd till SaraClaes.

- Just omklädd. Inte utklädd, poängterar Claes Schmidt på bred skånska.

För SaraClaes är en del av hans person, en kvinnlig sida av honom.

Många människor tror att transvestism handlar om sexuell läggning, en grej att hetsa upp sig med, eller en önskan om att vara kvinna. Men så är det inte. Det är ett könsidentitetsuttryck, en fråga om att må bra. Kliva ur mansrollen ett tag, koppla bort vardagen. Bejaka andra delar av personligheten och livet, helt enkelt.

Förra året medverkade Claes Schmidt i "Fråga Olle-dokumentären" på kanal 5. Då blev det officiellt att han var transvestit. Innan dess hade det varit en hemlighet mellan honom och hans fru Anita. Ville han vara SaraClaes åkte han till Stockholm, Köpenhamn eller Oslo.

Men till slut tyckte han och Anita att det var dags att lyfta på locket. Varför skulle Claes behöva dölja att han ibland ville klä sig i kvinnokläder?

- När jag var liten brukade jag använda mina systrars kläder i smyg. Jag drömde om att vara tjej, men förstod samtidigt att det inte var något normalt. Hur kommer det sig att ett litet barn är medvetet om sånt? Kanske för att jag märkte att mamma behandlade mina systrar annorlunda än mig, jag vet inte.

Vi sitter i Slagthusets charmiga lokaler med de gamla tegelväggarna intakta. Claes är marknadschef, Anita vd. Deras gemensamma arbetsrum är trivsamt med affischer från Slagthusets nöjessuccéer genom åren, och det märks att här huserar kreativa och begåvade människor. Claes har läderbyxor och grön skjorta, glimten i ögat och ett forsande ordflöde. De långa, omålade naglarna är möjligen det enda som skvallrar om hans alter ego SaraClaes.

Anita pratar norrländska och är damig i byxdräkt, en lyssnare med oerhört avslappnat och öppet sinnelag. De träffades för trettio år sedan när hon jobbade på Stadshotellet i Skellefteå, då Claes, som var musiker, spelade där med ett band. De föll pladask för varandra, vilket gjorde Claes mäkta förvirrad.
 
 Jag hade ju gått igenom olika krisfaser i tonåren. Först läste jag i en gammal uppslagsbok att "transvestit var en homosexuell man som klädde sig i kvinnokläder", så då trodde jag att det var homosexuell jag skulle bli. Fast jag begrep inte hur det skulle gå till, jag hade ju inget som helst intresse för killar. Sen trodde jag att jag var tjej, men senare förstod jag att det inte var så heller. Fast jag vågade aldrig närma mig de tjejer jag gillade, eftersom jag tänkte att det i vilket fall som helst måste vara något fel på mig. Men så träffade jag Anita och blev störtförälskad, det gick inte att stå emot…

Claes berättade ingenting för Anita. Först tänkte han bryta helt och hållet med sin "avvikelse", och det höll - ett tag. Sedan klädde han om till kvinna i hemlighet. Men det var ett ständigt trixande och pusslande. Dock inte framgångsrikt och vattentätt till hundra procent - ibland upptäckte Anita kvinnokläder och andra feminina attiraljer i turnébussen, och blev fundersam. Men hon köpte Claes bortförklaringar om att det var de andra i bandet som haft kvinnobesök - "du vet ju hur musiker är".

Fast en dag för ungefär sexton år sedan brast det. Anita kom hem en halv dag tidigare från en affärsresa, och Claes var på väg till jobbet med en halvfull soppåse som han var mycket noga med att slänga i soptunnan.

Beteendet Anita misstänksam. Strax efteråt hittade hon ett paket med damstrumpbyxor i papperskorgen i badrummet. Hon rusade ut för att gräva igenom den misstänka soppåsen, och hittade fler saker.

- Jag blev förtvivlad. Jag var övertygad om att han var otrogen, berättar Anita.

Hon ställde Claes mot väggen, och då bekände han det som varit en hemlighet under så många år, och som han aldrig kunnat prata med någon om:

  Att han var transvestit. 

Jag tänkte att nu rasar allt, nu lämnar hon mig, för det här kan ju ingen människa acceptera, säger Claes.

Men när Anita förstod att Claes inte ämnade byta kön, så var hon mest lättad. Tyckte inte att det var särskilt upprörande eller omanligt att hennes man tydligen gillade att klä sig i kvinnokläder. Det var ju ändå samma Claes. De pratade mycket de första månaderna, och gick och handlade nya, fräcka kläder till Claes. Anita gillade inte riktigt de gamla, tyckte han såg ganska förskräcklig ut och dessutom hade för mycket smink.

"Det är ju mest jag som ska se dig, då kan det väl få vara njutbart att titta på dig," resonerade hon. Claes ger sin fru ett varmt ögonkast och blir ivrig:

- Jag hade ju aldrig kunnat prata med någon enda människa om detta, och så säger Anita att hon älskar mig för den jag är, till och med uppmuntrar mig. Jag kände en sån otrolig tacksamhet mot henne. Anita gillar att bena upp saker, så med hennes hjälp kunde jag komma fram till hur saker och ting låg till, varför och på vilket sätt. Själv hade jag ju under så lång tid försökt förneka och skjuta undan. Plötsligt kände jag att jag själv kunde acceptera att jag var transvestit, bejaka det. Vilken lättnad!

Frågan varför Claes Schmidt har ett behov av att klä sig i kvinnokläder har inget riktigt svar, tycker han. Det bara är så. Och själva behovet är som ett röksug, eller som för motionären som måste ut och springa. Ibland sätter det in, och då blir han rastlös och mår dåligt om han inte får tillfredsställa det.

Å ena sidan känner sig Claes som man. Han vill absolut inte byta kön, han trivs med den han är. Men vad det är som gör honom till man tycker han är svårt att definiera. Dessutom - är det inte ganska ointressant, egentligen?

Varför är det så viktigt för oss att veta om någon är man eller kvinna?
Varför måste man kunna se på personnumret vilket kön en människa tillhör, är inte det ganska absurt? frågar han. Detta ständiga klassificerande, för att vi inte ska bli osäkra.

Mansrollen är väldigt snäv, det är nog lättare för kvinnor att vidga sin kvinnoroll, även om de också är låsta i könsroller, fortsätter Claes.

- Kvinnor får ju kommentera andra kvinnors utseende till exempel, men om en man kommenterar en annan man så reagerar många och tror genast att han är bög. Sara fungerar som en slags ventil från de där förväntningarna. Jag får koppla bort vardagen, upptäcka andra sidor.

- Jag tror att man kanske behöver olika mycket attribut för att komma ur en viss roll och uppleva något annat, och för mig handlar det om att klä om mig till kvinna. Om några år kanske jag bara behöver måla naglarna för att uppleva samma känsla, eller rentav bara TÄNKA på ett visst sätt.

Tre-fyra gånger i månaden svidar Claes Schmidt om till Sara. Exakt vari förändringen består, eller hur det känns, har han svårt att beskriva. Men att röra sig överdrivet feminint eller prata med pipig röst gör han inte. Det är inte det som är grejen, menar han. Det handlar ju inte om att lura omgivningen att tro att jag är en kvinna. Jag klär ju om för att JAG behöver det och det är min upplevelse som är det viktiga.

Medan vi äter lunch går Claes hem och byter om till Sara. Det känns lite nervöst och fåniga saker som "hur ska jag bete mig nu då?" dyker upp i huvudet. Fast inför Saras tjusiga och smakfulla uppenbarelse är vi hänförda. Vad SNYGGT! Kort jacka, mockakjol, vackra strumpbyxben i fräcka stövletter och en ytterst vällagd makeup.

-   Alltså, det är svårt att hitta snygga skor i storlek 43, men det finns faktiskt en affär här i Malmö för folk med stora och små fötter, konstaterar Sara muntert när vi promenerar genom centralstationen.

Och det känns hur naturligt som helst, märker jag med en viss skam. Personen under den röda peruken är ju densamma.

Visst tittar folk; en äldre man håller på att vrida nacken ur led. Något förstulet ögonkast här och där, en viskning, men de flesta reagerar inte nämnvärt.

Förr var Claes mest Sara hemma, men sedan 1998 går han oftast ut någonstans. Sara är en outtröttlig shoppare, men det kan även röra sig om restaurang eller nattklubbsbesök. Ibland följer Anita med, på någon transvestitträff eller konferens. Och allt går förvånansvärt bra, konstaterar de båda. Ingen har öppet visat något negativt, snarare visar folk sin beundran. Och faktum är att Claes Schmidt mött många positiva reaktioner även från män.
  Familjen, släkten och vännerna har också tagit det med fattning. Liksom arbetskamraterna. På Slagthuset informerade Claes hela personalen inför Fråga Olle-dokumentären, och reaktionerna var bara positiva. För dem var han ju fortfarande samma trivselputte och rättframme entreprenör.
  Däremot tyckte de flesta att Claes skulle vara Claes på jobbet, och inte Sara.
  TV-dokumentären, liksom en radiodokumentär på P1 och tidningsartiklar öppnade slussarna. Folk hör av sig och vill veta mer, eller bara uttrycka sin sympati och sin beundran för Claes och Anita. Vid sidan av jobbet på Slagthuset reser Sara runt och håller föreläsningar.
  - Det är svårt för många transvestiter. De lever dubbelliv precis som jag gjorde, försöker hålla det hemligt för familjen och hela världen. Tror att de är onormala när dom egentligen bara är ovanliga. Det finns fler transvestiter än folk tror, många på höga poster i samhället. Därför är det viktigt att visa att det faktiskt inte är så farligt eller märkvärdigt att bryta mot samhällsnormerna, säger Claes.
  Plötsligt ler han okynnigt:

- Det är en kick att gå ut och prya i kvinnovärlden! Något händer med oss när vi går ut och in i olika roller, till exempel när vi klär ut oss till en maskerad. Varför inte prova att klä dig i det motsatta könets kläder nästa gång? Jag kan verkligen rekommendera det…

Fotnot: Vill du veta mera om Sara och transvestism, kan du läsa mer på www.saraclaes.se

Litet snabblexikon:

Transvestit (av latinets "trans", över/på andra sidan och "vestis", kläderdräkt)
Man eller kvinna som är tillfreds med sitt biologiska kön, med en önskan att mer eller mindre ofta klä sig i det motsatta könets kläder och roll.
Transvestiter är oftast, men inte nödvändigtvis heterosexuella.

Dragqueen/king
Man/kvinna som nyttjar det motsatta könets kläder och attribut på scenen eller för att väcka uppmärksamhet.
Dragqueens är oftast, men inte nödvändigtvis homosexuella.

Transsexuell (av latinets "trans", över/på andra sidan och "sexus", det könsliga)
Man eller kvinna som upplever sig tillhöra det motsatta könet och oftast önskar korrigera sin felaktiga kropp genom hormonbehandling och kirurgi.

Fetischist
Man eller kvinna som blir sexuellt upphetsad av föremål, tex underkläder, uniformer mm. Det är en vanlig vanföreställning att transvestiter är fetischister.