I Amerika hade han rökt cigarr…

AV ÅKE CATO 1993

När jag första gången träffade Claes Schmidt var det för att jag fått en idé. Om denna pratade vi i cirka tre minuter. Sen sa Claes att han hade en annan idé. Den talade vi om i fyra timmar.

Med detta vill jag inte ha sagt att Claes är ointresserad av andras idéer. Vad jag vill ha sagt är bara att Claes föredrar bra idéer samt att dessa idéer oftast emanerar från Claes. Claes är något så ovanligt som en aktiv – alltför aktiv, har mången ambitiös regissör hörts sucka – nöjesproducent.

Hade han bott i USA hade han rökt tjugodollarscigarrer och gått i kostym och slips och grå hatt. Förmodligen skulle magsåret legat på lur.

Nu bor han i Sverige och är helt följdriktigt klädd i jeans och Musse Pigg tröja och Adidasdojjor. Rökfri är han också och magsår skulle han inte känna igen om han så snubblade över det.

Men i övrigt är han klart amerikansk. Han är en sån där producent som vi har alldeles för få av här i Sverige, en sån som blandar sig i.

Han gör det ytterst försåtligt. Han är trots sin bakgrund som trummis, mycket diskret av sig och liksom smyger sig på en sina åsikter. Jag har aldrig sett honom slå så mycket som ett lillfinger i bordet.

Men när produktionen är klar finner man till sin förvåning att allt har blivit precis som Claes ville.
Claes är en tänkande August. Han har något så ovanligt för en svenska företagare som en vardagsfilosofi. Han har till och med ett motto som han gärna torgför.

Det lyder JU ROLIGARE DESTO ROLIGARE och är, tycker jag, snudd på genialt i all sin enkelhet.
Jag råkar känna till att han har ett mott0 till, som han inte lika gärna skriver folk på näsan.

Det lyder – chockerande nog för att komma från en svenska företagare JAG VILL TJÄNA PENGAR.
Med det manar han inte att han vill tjäna pengar till varje pris; nej, nej, det är kombinationen HA ROLIGT OCH TJÄNA PENGAR som är det fina i kråksången!

Vad som gjort Claes framgångsrik i sitt värv är en, åtminstone i de flesta fall, väl kontrollerad galenskap. Mest galen är han i människor. Han älska denna art och han älskar att beprata den.
Snacka, snacka, snacka! Alla vi som känner Claes vet att när man får honom i luren är det lika bra att reservera de närmaste timmarna.

- Haallå, säger han på sitt omisskännliga Malmöidiom, jag skulle bara snacka lite …

Det där med ”lite” kan man glömma direkt. Här gäller det att raskt och beslutsamt dra ett tjockt streck över alla åtaganden de närmaste två timmarna.

Ännu värre blir det om han börjar:

- Jo du, jag fick en idé …

Då kan man säga ajöss till alla former av privatliv den dan.

I värsta fall ryker både lunch och middag. Det lär finnas personer som gått en plågsam svältdöd till mötes för att de råkat få Claes på tråden vid fel tidpunkt.

Å andra sidan är idén oftast bra.

Och Herregud, käka kan man ju göra en annan dag …